Berlinkorren – Andréa Räder

från metropolen Berlin

I Luthers fotspår, del 3: Junker Jörg

| Inga kommentarer

När Bert Brecht, som inte hade mycket till övers för religion, fick frågan om sin favoritbok, svarade han: ”Ni kommer att skratta: Bibeln”. Brecht läste dagligen ur Bibeln. Han tog intryck av de dramatiska berättelserna som rymmer alltifrån ond bråd död till kärlekens lov, och han vävde in bibliska teman och motiv i flera av sina verk. Dessutom hade han Luther som sin stilikon.

Luther som munk, tecknat av Lucas Cranach.

Luther som munk. Teckning av Lucas Cranach.

Luther var trettioåtta år när han översatte Bibeln år 1521. Fyra år tidigare, i oktober 1517, hade han publicerat sina 95 teser i Wittenberg där han i skarpa ordalag kritiserade kyrkans lukrativa handel med avlatsbrev med vilka människorna skulle köpa sig fria från synd för att undkomma helvetets plågor. Luthers kritik var ett hot mot den etablerade kyrkan och den tysk-romerske kejsaren förklarade honom fredlös.
Luthers landsherre, Friedrich der Weise, tog nu den unge teologiprofessorn från Wittenberg under sina vingars beskydd, förde honom till Wartburg där han hölls gömd under knappt ett år.
eisenach_borg
På Wartburg lever Luther inkognito under täcknamnet Junker Jörg, han låter håret växa och anlägger skägg. Han är inhyst i en liten kammare på borggården (se pilen). eisenach_lutherdorr
Det är här Luther har sin skrivarlya, och det är här han översätter Nya testamentet på endast tio veckor. Originalmöblemanget är sedan länge borta, likaså den berömda bläckfläcken på väggen. Historien om fläcken har bröderna Grimm bevarat i sin sägensamling Deutsche Sagen.

”Doktor Luther satt på Wartburg och översatte Bibeln. Detta ogillades av djävulen, som inget hellre ville än att förstöra Den Heliga Skrift. Men när han gjorde ett försök tog Luther bläckhornet han använde sig av och och slängde det i huvudet på den onde. Än idag visar man upp kammaren och stolen som Luther satt på, och fläcken på väggen dit bläckhornet flög.”

Valrosskotan på golvet är däremot äkta, den hade Luther som fotpall för att inte frysa om fötterna.
eisenach_kammare
När Luther översatte Bibeln till tyska gjorde han det inte ordagrant som sina föregångare som skrev på latin och vars språk han fann blekt och svårbegripligt. Istället skapade Luther en egen stil, Lutherstilen, som var långt mer än en översättning. Och han utgick från de grekiska och hebreiska urtexterna, inte från den latinska Vulgata.

Bibeln skulle förstås av alla: mödrarna i hemmen, barnen i gränderna, bönderna på marknaderna. Luther lyssnade på deras tal och rättade sig därefter. Han valde korta ord framför långa och han undvek krångliga bisatser. Språket skulle vara klart och begriplig, klangfullt och färgstarkt, åskådligt och lätt att minnas – som i ”Herren är vår herde” eller ”Vår Gud är oss en väldig borg”.

Georgenkirche i Eisenach. Här vigdes Elisabeth 1221, här predikade Luther och här döptes Bach.

Georgenkirche i Eisenach. Här vigdes Elisabeth 1221, här predikade Luther, här döptes Bach.

eisenach_kyrka 2
Även om Luther var en ordens mästare brottades han ständigt med språket då han sökte efter den bästa början, det rätta ordet eller den mest passande bilden.

Luthers språkbruk föll i god jord, och många uttryck lever kvar än idag. Till exempel: kasta pärlor för svinen, bita i sura äpplet, famla i mörker, krypa till korset, smör i solsken, allt har sin tid. Men vem skulle idag likt Luther våga fråga sina vänner runt middagsbordet: Varför pruttar och rapar ni inte, smakade maten inte bra?

Wartburg, som är världsarv, har förstås mer att bjuda på än Luther. Wartburg kryllar av historia och här finns mycket för ögat: alltifrån kitschiga rumsinteriörer till  eleganta väggdekorationer som denna.deko_1
Sparsmakat geometriska som denna.
deko 2
Eller söta korrar som dessa.deko_3
Andrea Räder/berlinkorren

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.