I Magdeburg, en och en halv timmes resa från Berlin, står konstnären och arkitekten Hundertwassers sista skapelse ”Gröna citadellet”. Ett stort kvarter i gammalrosa och övervuxet med grönska. Hundertwasser var en tidig miljökämpe och engagerade sig i kretsloppstänkande och ekologiska reningssystem långt innan vi kunde stava till hållbart samhälle.
Husen är vår tredje hud (den andra är våra kläder), sa Hundertwasser, därför bör vi bygga människovänliga hus. Själv ansåg han att arkitekturen hade urartat och blivit inhuman, och han vände sig framförallt mot den alltmer utbredda rationalismen.
Hundertwasser kom från en judisk familj och växte upp i Österrike under nazitiden. Han avskydde den raka linjen och 90 graders vinkeln och förknippade båda med nazism, stalinism, fascism och andra auktoritära och inhumana ismer. Han undvek därför kvadraten och hängav sig istället åt spiralen.
Hundertwasser skrev även flera manifest. I ett av dem, ”Den heliga skiten”, pläderar han för multrum istället för att spola det dyrbara bajset i en vattentoa. Detta krav lär han knappast ha fått igenom i gröna citadellet eller annorstädes.Däremot kravet på träd och grönskande tak, och att alla hyresgäster har rätten att måla på fasaden runtom sina fönster så långt som armen räcker. Men än tycks inte någon av de boende ha använt sig av denna möjlighet.