Den är byggd för evigheten och i evigheter lär den stå, riksbunkern i centrala Berlin.
Byggår 1942, modell M 1200. M står för människor och 1200 för antalet sängplatser, men bunkern kom att härbärgera 3000 människor under kriget.
Den kvadratiska kolossen är 18 m hög och har en bottenplatta på 1000 m². Väggarna i stålbetong är upptill 3 m tjocka. Om man skulle spränga hela härligheten i luften skulle halva centrala Berlin följa med på köpet. Därför står den kvar.

För att vara bunker är den ovanligt snygg med sina fyra portaler, blindfönster och takfris. Arkitekten Paul Bonatz hade nämligen florentinska renässanspalats som förebild. Bunkern var dessutom tänkt som framtida krigsmonument i den planerade världshuvudstaden Germania. Som tur var blev det inte så.

I maj 1945 ockuperades bunkern av Röda armén för att bli sovjetiskt fängelse för krigsfångar. Under DDR tiden var den lager för exotiska frukter från Kuba och kallades bananbunkern. Efter murens förvandlades den till en halvillegal hardcore techno club.

Numera ägs bunkern av paret Karen och Christian Boros som samlar modern konst och bara köper konst de inte förstår.
Sedan 2008 hålls guidade visningar av deras härliga samling. Bland konstnärerna finns Ai Weiwei, Olafur Eliasson och svenska Klara Lidén, för att nämna några.

Miljön är  minst lika spännande som verken. Det är bokning som gäller och man får vara ute i mycket god tid. Här kan du läsa mer om Boros konstsamling.
/berlinkorren