I tisdags invigdes utställningen ”Konst från Holocaust” på Deutsches Historisches Museum i Berlin. Det är den största utställningen hittills utanför Israels gränser med verk från förintelsemuseet Yad Vashem i Jerusalem. I utställningen presenteras etthundra bilder av femtio judiska konstnärer från olika förintelseläger, arbetsläger och getton. Av de femtio konstnärerna mördades hälften.
Bilderna har hittats nedgrävda, inmurade i väggar, medan andra har smugglats ut. De vittnar om människors förtvivlan, om mörker och död. Men där finns också ljusa och färgsprakande bilder – kanske som en besvärjelse för att orka överleva ännu en dag. Och där finns självporträtten – kanske för att hålla kvar något av sig själv i ett helvete där all mänsklig värdighet tagits ifrån en.
En av dessa många självporträtt målades av författaren och konstnären Charlotte Salomon som höll sig gömd i Frankrike. Hon blev förråd och greps. Tjugosju år gammal och gravid i femte månaden deporterades hon till Auschwitz där hon mördades.
Flera av de representerade konstnärerna satt fängslade i Theresienstadt som togs i bruk i november 1941. Fram till krigsslutet deporterades 144 000 människor till koncentrationslägret. Närmare 35 000 dog av hunger, kyla och epidemier. Internationella Röda Korset som besökte Theresienstadt vid ett flertal tillfällen, och så sent som april i 1945, lovordade förhållandena i sina rapporter. Så blind var världen.
Aldrig tidigare har jag blivit så gripen av en utställning som denna. Bakom varje bild finns ett människoöde; som Malva Schaleck, porträtt- och landskapsmålare. När hon vägrade att porträttera en av läkarna i Theresienstadt skickades hon till Auschwitz där hon mördades.
Eller satirtecknaren Bedřich Fritta, som i Theresienstadt ledde arbetet i teckningssalen där judiska konstnärer tvingades producera propagandamaterial åt nazisterna. I hemlighet gjorde Fritta bilder med fasansfulla skildringar och lyckades smuggla ut några av dem. När detta uppdagades grävde han omedelbart ner dem på lägergården, däribland även en bilderbok som han tecknat som födelsedagspresent åt sin lille son Tommy. Fritta skickades till Auschwitz där han mördades.
Oförglömlig är dikten ”Drömmar”, skriven av den fjortonårige Abraham Koplowicz, och som endast fjorton år gammal skickades till Auschwitz där han mördades.
DRÖMMAR
När jag är tjugo år gammal, ska jag att sitta i en motoriserad fågel och flyga till världsalltets ände.
Jag ska flyga, jag ska svinga mig högt upp över en värld så vacker.
Molnet ska vara min syster, vinden min bror.
Jag ska flyga, jag ska sväva över floder och hav.
Jag ska beskåda Eufrat och Nilen, beundra sfinxen och pyramiderna i gudinnan Isis gamla land.
Jag ska glida över de mäktiga Niagarafallen och låta Saharas sol värma mig .
Jag ska stiga upp över Tibets molntäckta bergstoppar, över hinduernas hemlighetsfulla magiska land.
Därefter, befriad från hetta och sol, ska jag flyga till Nordpolen, sväva över känguruernas stora ö, och vidare över Pompejis ruiner.
Därifrån ska jag styra mot det heliga landet där vårt förbund blev slutet.
Jag kommer till och med att nå den berömde Homeros hembygd, och vara överväldigad av världens skönhet.
Jag ska svinga mig upp mot himlen.
Molnet ska vara min syster, vinden min bror.
Utställningen pågår till 3 april 2016
berlinkorren/Andréa Räder