Fredagens klimatdemonstration i Berlin var en fin upplevelse. Ungefär trettiotusen människor hade samlats vid Brandenburger Tor – mest unga människor – men också ”Omas egen Rechts” (Mormödrar mot högern) samt en och annan ”Grufti”.
Stämningen är i topp. Den glade killen på mitt suddiga foto nedan demonstrerar för alla som inte kan vara med, eller inte vill vara med.
Att politikerna inte tar klimathotet på allvar, att de inte tar till sig aktuell forskning, att det går alldeles för långsamt med nödvändiga åtgärder – det vet vi. Också dinosaurierna trodde de hade tid.
Då vet den här lilla vovven bättre som troget följer sin husse hack i häl.
Och medan husse fotograferar, fotograferar jag husse.
Framme vid Potsdamer Platz börjar det blåsa.
På Leipziger Platz får jag plötsligt syn på fotografen mitt ibland poliserna – fotografinnan och polisinnorna som man skulle tillägga på tyska. (Dom envisas med sina otympliga maskulin- och femininform på allt och alla) Hennes röda kappa vajar vackert i vinden.
Det finns mycket för ögat att glädjas åt en dag som denna. Hårfärgen är perfekt i det novembergråa töcknet.
Också örat får sitt. Vet inte vad trion spelar, men det låter väldigt energiskt.
Ja, och så här fortsätter det …
… och jag konstatera att Fjällräven måste vara världens mest sålda ryggsäck.
Kanske dags att klistra över dekalen med ett ”Nej tack Atomkraft-märke”, nu när somliga politiker lobbar för att klimatproblemen ska lösas utbyggd kärnkraft. Hur tänker de egentligen? Att lassa över hundratusen års lagring av radioaktivt avfall på framtida generationer? Kan de inte räkna? Har de noll tidsuppfattning? Tänker de bara på sig själva? Jag ryser och kommer att tänka på dinosaurierna igen.
Andréa Räder/berlinkorren